Vad är det?
Den springande punkten i social ångest (tidigare kallad social fobi) skulle kunna beskrivas som en stark rädsla för att sätta sig i situationer där man blir värderad eller granskad av andra. Det är en hyfsat vanlig åkomma och någonstans mellan 5-15% av populationen kommer någon gång under sitt liv uppfylla diagnoskriterierna.
Normalt sett så delar vi upp social ångest i två kategorier. Specifik, vilket betyder att det bara yttrar sig i något specifikt fall. Kan vara att tala inför en större grupp, att ta initiativ till sexuella eller romantiska kontakter eller något annat. Generell som kännetecknas av att man upplever besvär i flera olika social kontexter, både sådana där vi presterar något och mer lösa, vänskapliga sådana.
Det är inte alltid helt lätt att skilja mellan ”normala” sociala rädslor, blyghet och social ångest och det är ofta hjälpsamt att fundera kring om det begränsar en i ens liv eller inte.
Debut
Det är inte ovanligt att problemen debuterar i tonåren och att de förvärras över tid i takt med att man undviker situationer som ger upphov till ångest, rädsla eller obehag och på så vis minskar sina möjligheter till nyinlärning. Som med det mesta inom psykologin så är det ofta en samverkan mellan genetiska betingelser, miljöfaktorer och annat i vår omgivning som ligger till grund för att problemen uppstår.
Symptom
Symptom kan delas in i kognitiva, fysiologiska, emotionella och beteendemässiga symptom. Exempel på tankemässiga symptom skulle kunna vara förväntansångest innan den sociala situationen, negativa tankar under situationen och s.k post mortem efter situationen där man rannsakar varje detalj noggrant och givetvis hittar/skapar fel. Koncentrationssvårigheter, tankeblockader och svårigheter med uppmärksamheten. Det är vanligt att man blir upptagen av självfokusering där man granskar sig själv och missar att ta in omgivningen.
Kroppsliga symptom kan bland annat vara förhöjd puls, rodnad, kvävningskänslor, illamående, svindel, svettningar, overklighetskänslor.
Kärnan i de känslomässiga symptomen är en stark rädsla eller stark ångest kopplat till den sociala situationen och kring tankar på sociala motgångar.
Beteendemässiga symptom på social ångest kan grovt delas in i två kategorier. Flykt eller undvikandebeteenden samt säkerhetsbeteenden. Undvikandebeteenden handlar helt enkelt om att undvika sociala sammanhang som man misstänker triggar ångesten. Säkerhetsbeteenden är saker man ägnar sig åt för att kunna klara av den sociala situationen när man av omständigheterna tvingas in i den.
Problemen med undvikandebeteenden är att de, om de är för frekventa, omöjliggör möjligheten till nyinlärning. Helt enkelt att vi inte ser att det vi är rädda för egentligen är ofarligt, eller iaf inte så illa som vi föreställer oss. Problemen med säkerhetsbeteenden är att vi får en annan förklaring till att vi klarade oss igenom situationen än att vi faktiskt är förmögna att hantera det som är jobbigt. Båda dessa former av beteendesymptom vidmakthåller och förstärker vår sociala ångest.
Hur jobbar jag med det?
När jag arbetar terapeutiskt med social ångest så arbetar jag utifrån Kognitiv Beteendeterapi vilket ligger i linje med socialstyrelsens riktlinjer. Socialstyrelsen skriver vidare att ”Åtgärden ger mycket stor effekt på andelen som svarar på behandling (respons).”
Behandlingsupplägg
Det första vi gör i behandlingen är att försöka förstå just din sociala oro. Hur den tar sig uttryck, vilka situationer du undviker, vilka säkerhetsbeteenden du använder dig av, när det debuterade, hur det utvecklats över tid etc. Det är i detta förarbetet som vi kommer hitta konkreta ingångar för att bryta och behandla just din sociala ångest. Det är även här som vi försöker formulera konkreta och mätbara mål för behandlingen som vi kan utvärdera arbetet ifrån.
Huvuddelen av behandlingen är något som kallas för exponering med responsprevention. Exponeringens syfte är att vi ska kunna närma oss det som är svårt, i bästa fall habituera men om inte annat lära oss att situationer som vi tidigare tänkte på som ohanterbara faktiskt är hanterbara. Här närmar vi oss det som ger obehag, ångest eller gör oss rädda. Skillnaden mot vanliga sammanhang är att under exponering så gör vi det hierarkiskt (som i, vi börjar med något som känns mer hanterbart och avancerar till svårare saker i takt med att vi lär oss hantera det tidigare), under kontrollerade former där du som patient har makten över vad och när det ska exponeras.
Utöver exponering så arbetar vi också med att ifrågasätta de negativa tankar som ofta ackompanjerar den sociala ångesten, experimentera med alternativa beteenden till det vi tidigare gjort, övningar på att bryta självfokuset i de stunder som triggar vår sociala ångest.
Det sista i behandlingen är att vi lägger upp en vidmakthållandeplan, för att underlätta för dig att hålla kvar vid de vinster du uppnått i terapin även på sikt och inte falla tillbaka i gamla mönster.
Hur kan du jobba med det?
Man måste inte gå till psykolog för att få hjälp. Dels så finns det alternativa behandlingar till psykoterapi för tillståndet (bland annat läkemedelsbehandling) men det finns också bra självhjälpslitteratur på området.
En självhjälpsbok som jag arbetat med flera gånger i terapi med just social ångest är boken ”Social fobi – effektiv hjälp med kognitiv beteendeterapi”. Den har bra struktur och upplägg och ett ledigt språk som gör det lätt att hänga med i behandlingen.
När är det dags att söka hjälp?
Som med de flesta psykologiska åkommor och besvär så kan det vara rimligt att överväga terapi om det förhindrar en att leva det liv en vill leva. Jag tänker mig också att läkemedelsbehandling ofta blir ett säkerhetsbeteende som främst löser problematiken kortsiktigt, men precis som med andra säkerhetsbeteenden så tillskriver man effekten av att ha lyckats till något annat än sig själv.
Arbetet tillsammans med en psykolog är ett lagarbete. Du som patient är expert på hur just din sociala ångest tar sig uttryck och jag som psykolog har lite koll på vad forskningen säger om problematiken, behandlingsupplägg och kan bidra med mina erfarenheter av att tidigare ha behandlat detta.
Vanligtvis så har det tagit mig mellan 9 och 12 sessioner att behandla social ångest och för att se kliniskt signifikant symptomlindring. Kontakta mig om du vill veta mer.
