Ivar Arpi reagerade i veckan på en text formulerad av psykologen Anna Bennich i hennes frågespalt i DN.
Hans resonemang är verkligen inte ovanliga eller speciellt avvikande så se inte mina resonemang i första hand som ett svar till Arpi, jag använder hans text mer som ett avstamp och resonemang att förhålla mig till.
“Men den äldste sonen och hans fru har nu blivit polyamorösa. De har träffat några andra personer som de inlett utomäktenskapliga relationer med. Nu vill de ta med två av dessa på familjeträffar och barnkalas. Föräldrarna har sagt nej, men det accepterar inte sonen, och det tvingar syskonen att välja sida. Hur ska vi hantera situationen, undrar det äldre paret.”
Det finns många sätt att förhålla sig till flersamhet på och det finns en veritabel djungel där ute med begrepp för olika sätt att göra flersamhet på. Vissa säger att dom är flersamma, andra säger att dom gör flersamhet. Här finns det en skillnad i vilken grad man ser det som en läggning eller ett aktivt val.
RFSU förklarar flersamhet såhär.
“Polyamorös Att vara polyamorös innebär att ha förmågan att känna romantisk kärlek till mer än en person åt gången. För att vara polyamorös krävs inte att man praktiserar det.
Polyrelation En polyrelation är en kärleks- och/eller sexuell relation med fler än två inblandade. Rent praktiskt kan detta se ut på mängder av olika sätt. Det kan till exempel vara ett par som samtidigt har kärleksrelationer med andra människor, eller tre personer som lever tillsammans.
Polygami Polygam används ibland i dagligt tal även som synonym för polyamorös eller poly men betyder egentligen månggifte, det vill säga att fler än två människor gifter sig med varandra. Polygami saknar lagligt stöd i stora delen av världen, däribland Sverige, och är relativt sällsynt. Månggifte är vanligast förekommande i Västafrika och är då oftast baserat på ekonomiska och sociala skäl snarare än kärlek och sexualitet.
Öppna relationer En öppen relation är ett par, eller annan konstellation, som tillåter sexuella förbindelser med andra utanför kärnrelationen. Syftet med att ha ett öppet förhållande kan variera, alltifrån en önskan om att ha större sexuell frihet till ett sätt att skydda en relation från den påfrestning som det upplevs innebära att behöva säga nej till frestelser.
Primära/sekundära relationer En del polypersoner betraktar alla sina relationer som lika viktiga. Andra har ”primära” och ”sekundära” partners. Det tydligaste exemplet är öppna relationer, där det finns en kärleksrelation och övriga relationer har statusen av tillfälliga och begränsade till det sexuella. Andra primära relationer är då parterna delar vardag, till exempel bor tillsammans.
Relationsanarki Relationsanarkin har sin bas i queer-rörelsen. Här vill man undvika att definiera och ställa upp ramar och förväntningar på relationer. Gränsen mellan en vänskapsrelation och en kärleksrelation ses som en social konstruktion som bör motarbetas. Reglerna för relationerna bör vara så få som möjligt.”
Skillnaden mellan de olika begreppen ser enklare ut på pappret än de är i verkligheten. I verkligheten flyter definitioner lätt in i varandra och många har egna definitioner för hur dom ser på sin flersamhet och sina relationer. I de fall man försöker reglera känslor så blir det svårt av det enkla skälet att känslor inte går att kontrollera. Känslor är en informationskanal som säger något till dig, det är inget du kan kontrollera. Du kan dock kontrollera vad du gör.
“Man kanske inte helt kan veta var tidsandan befinner sig, eller hur ur fas man är, men man kan ju få ett hum. Såhär svarar DN:s psykolog det äldre paret:
Många som lever utanför relationsnormerna vågar aldrig någonsin berätta det för sina egna föräldrar (ens), av rädsla för att inte accepteras. […] Du och din make tycker grundproblemet är att er son är polyamorös och önskar vara öppen med det, med allt det innebär. Det jag känner mig mest oroad över är era reaktioner på det.
Allt ansvar läggs på föräldrarna, i stycke efter stycke av psykologens svar. De kan antingen acceptera de nya omständigheterna, eller finna sig i att inget av deras barn eller barnbarn vill vara med dem längre.”
Ja, allt ansvar i sammanhanget ligger på föräldrarna. Sonen har mer än en viktig person som han vill leva i en öppen kärleksrelation med. På samma sätt som hans föräldrar lever i en öppen kärleksrelation med varandra. Sonen hade aldrig velat ta med sig ett one-night stand eller en tillfällig sexuell partner till kalaset. Men om en kärlekspartner ska få följa med på kalaset så vill han ha med båda. Det är också rimligt att välja bort människor som inte kan acceptera det liv man valt att leva. Oavsett om det är föräldrar eller andra. Alternativet som Arpi implicit förespråkar är ju annars att människor ska tvingas tillbaka in i en garderob med allt vad det innebär. Föräldrarna har självklart valet att exkludera sin son från sina traditioner nu när han inte längre lever efter de normer de tycker är viktiga. Men då är det dom som väljer bort sin relation till sitt barn och sina barnbarn.
Det är okay att inte vilja beblanda sig med flersamma, det är okay att exkludera människor från sina privata sociala sammankomster av vilket skäl man vill. Det är dock ingen rättighet att andra ska delta på ens egna villkor.
Arpi ställer sig frågan
“Hur hamnade vi här? Om man ska dra en förenklad tidslinje för hur toleransen för sexuella minoriteters status utvecklats så började det med att det mesta som inte var heterosexuell monogami var synd och skam. Efter många om och men, och mycket lidande, blev det tolererbart att vara homosexuell så länge man stannade i garderoben. Don’t ask, don’t tell. Kampen handlade sedan om rätten att få komma ut ur garderoben. Pridetågen var ett medel för att uppnå detta. Och man lyckades. We’re here. We’re queer. Get used to it.
Det här var viktiga segrar, tycker de flesta av oss.”
Det Arpi föreslår för flersamma är att de ska in i garderoben och följa regeln “Don’t ask, Don’t tell”. Det tänker jag mig, faktiskt, är ett bra förhållningssätt när det kommer till de sexuella praktiker vi väljer att ägna oss åt. Andra människor ska inte behöva bli indragna i vårt sexliv om dom inte samtycker till det. Men det är inte det sonen efterfrågar. Det sonen vill är att kunna leva öppet med vem han gör relation med. Inte hur deras sexliv ser ut. Han vill helt enkelt vara öppen på samma sätt som hans föräldrar, eller Arpi, tillåts vara öppna med vem dom gör relation med.
Här kommer vi också in på en viktig aspekt när folk ska ge sitt godkännande. Arpi tycker att det var viktiga segrar andra vunnit när dom kämpat för rätten att tala om vem dom gör relation med. Homorörelsens kritiker lade stort fokus på det sexuella, och det perversa. På samma sätt som Arpi lägger fokuset på det sexuella i flersamma relationer. I båda fallen handlar det inte om att någon faktiskt är öppen med sina sexuella praktiker, men i Arpis (och andras) huvud blir det så för det är associationen han gör. Han förväntar sig i det här sammanhanget att de som är flersamma ska förhålla sig till hans fria fantasier snarare än deras egna faktiska intentioner och önskemål. Han förväntar sig att omgiven har rätt att ge sitt godkännande för vilka som ska få vara öppna med vem dom är ihop med och vilka som inte ska få vara öppna.
Ivar Arpi tycker också att det är märkligt att tolerans är någon som måste uttryckas året om, för att det ska gälla. Att det inte räcker att gå i Pride-paraden för att slippa se sig som fördomsfull.
“Nu har de kommit till nästa steg: alla måste delta, hela tiden, året runt. Annars är man fördomsfull och inskränkt. Som det äldre paret uttrycker det i sin fråga till DN:
Vi tyckte väl båda att det var märkligt att berätta något så privat för oss, särskilt min make tyckte detta var svårt att ta in.
Det är svårt att ta in. Varför måste man involvera sina föräldrar i att man har sex med fler än den man är gift med? Mamma och pappa, jag har sex med andra än min fru och jag vill att ni träffar dem. Inte bara träffar dem, utan gör dem till en del av familjen. Annars gör jag slut, med er.”
Här ser vi det stora tankefelet som sker hos både Arpi och frågeställaren. Man tror att det handlar om strikt sexuella förbindelser. Men hade det rört sig om strikt sexuella förbindelser så hade man inte velat ta med sig dessa till släktkalaset. Här handlar det om viktiga personer man gör relation med. Att välja bort någon av dom skulle i sammanhanget blir som om föräldrarna sagt “ta inte med din fru till kalaset, jag vill inte veta vem du har sex med” om han valt att leva monogamt. Relationer är så otroligt mycket mer än sex.
Arpi, och föräldrarna, reducerar en viktig kärleksrelation till en tillfällig sexuell förbindelse. Att välja att göra slut med familj eller vänner som reducerar ens viktiga relationer på det här viset är sunt. Det är att stå upp för sig själv och sina nära.
“Allt oftare tycks människor vilja göra omgivningen delaktig i något slags modern exhibitionism. Det är som att vi selektivt förväntas glömma att vissa beteenden har ett sexuellt syfte, som kräver en betraktare.”
Frågeställaren ställer inga andra krav på omgivningen än monoamorösa gör. Ivar Arpi har barn och fru som han berättar om i olika sammanhang. Frågeställaren vill ägna sig åt samma sorts exhibitionism som Arpi. Alltså, kunna vara öppen med vem han älskar. Att personer i flersamma relationer har sex är ungefär lika konstigt och ungefär lika förvånansvärt som att Arpi har sex i sin monoamorösa relation.
“Ibland kan vissa komma ut som polyamorösa, bisexuella eller dylikt, utan att vilja eller behöva leva som det. Då har normbrytandet blivit en identitetsmarkör, som höjer ens status, vilket tyder på att något har ändrats på djupet i vår kultur. Om man tidigare levde som homosexuell tvingades man dölja det för omgivningens intoleranta blickar. I dag vill man snarare skylta med sitt normbrytande, men alla känner inte behovet att leva ut det privat. En tektonisk platta har flyttat sig. Har normkritiken rentav blivit norm?”
Arpi frågar sig retoriskt om normkritik blivit norm och reducerar att få vara öppen med den man är till att egentligen handla om diverse identitetsmarkörer. Det enda man vill och önskar är att kunna vara öppen med den man är, på samma sätt som Arpi kan vara öppen med den han är. Inte mer, inte mindre. Normer finns alltid och vi har idag andra normer än man hade tidigare. Vi kommer ha andra normer i framtiden än de vi har idag. Det finns olika normer i olika sammanhang. I takt med att fler inser att dom inte är ensamma så är det också fler som hittar sammanhang som gör att dom vågar vara öppna med vem dom är. Det är något sunt. Att tvingas gömma viktiga delar av sig själv är att göra våld på sig själv. Öppnar upp för ryktesspridning och leder till sämre psykiskt och fysiskt mående.
“En möjlig lösning är att vissa saker fortsätter att vara – eller snarare återgår till att vara – privata. Ha gärna en sexualitet, men sköt det snyggt. Varför anser sig vissa ha rätten att pracka på andra sina livsval, att göra andra delaktiga mot deras vilja?”
Här håller jag med Arpi. Alla har en sexualitet och denna sexualiteten ska skötas snyggt, på ett sätt som gör att man inte tvingar den på andra. Felet Arpi gör är att tro att polyamori handlar om sex. När det handlar om relationer. På samma sätt som Arpis relation till sin fru handlar om annat än sex, även om den också innehåller en sexuell komponent. Att få vara öppen med sina relationer är inte att pracka på någon sina livsval. Går det inte ihop med föräldrarnas bild av hur man ska leva så står det föräldrarna fritt att välja bort relation till barn och barnbarn.
“Jag vet, detta är oerhört provocerande för många. Tanken att vissa normer är bra för människor.“
Sen har vi avslutningsvis Arpis gymnasieintellektuella spaning. Att vissa normer är bra för människor. Det är ingen som ifrågasätter det. Normer finns i alla sammanhang och hjälper till att göra världen förståelig. Det Arpi egentligen menar är att han inte vill att andra ska leva efter andra normer än han själv och framförallt att om man lever efter andra normer än han själv så ska man inte vara öppen med det.
Jag tänker att den rimliga normen i sammanhanget är att vi alla tillåts vara öppna med vem vi gör relation med. Men att sexuella praktiker i relationerna hålls privat.
